Håller helt med att det var en lärorik och intressant uppväxtmiljö, inte olik den som mina tidigare förfäder vid banan upplevt på sina stationer och i sina olika positioner vid banan. Likt bondens år gav en kontinuitet till böndernas barn och barnbarn gav livet längs linjen en slags kontinuitet till järnvägens barn och barnbarn. Till skillnad från bondens kedja så är den nu definitivt bruten vad det gäller oss, järnvägens barn som uppenbarligen blev den sista generationen! Jag vet inte om jag är speciellt järnvägsintresserad (med tanke på littera, lok, vagnsnummer mm. av "trainspotterintresse") utan snarare är mitt eget privata järnvägsintresse att betrakta som ett slags hembygdsintresse, men utan hembygd. Hembygden är dessutom internationell då jag i samband med olika arbeten i "exotiska" länder genast känt igen mig och känt mig hemma när jag besökt tågexpeditionen på någon småstation på savannen trots den exotiska omgivningen. Järnvägen är således hembygden, med allt vad det innebär, inte minst erfarenheterna från de som befolkar eller har befolkat den.

Eftersom detta forum drivs av vänföreningen till ett statligt museum vore det intressant att, om någon därifrån läser detta inlägg, få höra lite om samlingarna av föremål i detta museum förutom lok, vagnar, bilder, ritningar och telgrafapparater. Kanske Jvm rent av rymmer en frankeringsmaskin?

Mvh LSq