Lustigt att jag diskuterat detta med en gemensam bekant för en timme sedan...

Det fanns troligen två skäl: Det ena var att man landade ungefär på vart tolfte år på de fordon man hade koll på körsträckorna på, därför valde man detta för att alla skulle hamna inom rimliga gränser. Totalmilen på vissa vagnstyper har man tydligen inte haft så bra koll på, och något måste man välja.
Det andra skälet är att man från SKF talar om ungefär denna tid för hållbarheten på fett. Vissa hävdar att man vet bättre idag och borde korta tiden, samtidigt som andra hävdar att kvaliteten på både fett och lager är bättre idag och att man kan öka tiden. Kompromissen är att ligga kvar.

Den realistiska modellen är troligen att man öppnar lagren lite oftare, byter fett och kontrolerar lagerspel samt byter tätningar, varpå lagerlivslängden skulle bli betydligt längre.
Det har dock ett klart undantag. Det är lager som riskerar att råka ut för strömgenomföring. På dessa bör även lagerbanorna besiktigas, vilket medför demontage.