Bidrag till arbetslivsmuséerna 2017 matarvatten (Järnvägs- och Museiföreningar)
Svar till Dag B.
Den kemiska teorin för vattenrening, pannstensbildning och ångpanne-korrosion(både koppar och stål) är känd sedan början av 1900-talet.
Ni var inte heller först i Sverige!
SJ och flera privatbanor införde tidigt vattenrening!
Ge mig en analys av ert råvatten;
kisel, kalcium, magnesium, vätekarbonat, klorid, sulfat, järn, mangan, färg. Så skall jag ge er den mest ekonomiska metoden för att rena ert matarvatten.
Jag hoppas att Dag B. inte tar detta som ett personangrepp.
Nej, naturligtvis ser jag ingen kritik i detta.
Däremot verkar det som om detta projekt påverkar din sinnesfrid, vilket jag beklagar.
Vet inte om du anser att vi försöker lura till oss pengar på falska premisser, men som jämförelse kan vi ju nämna de projekt vid SRJmf om ångpannenitning samt gjutning av glidlager som tidigare fått stöd. Ingetdera är helt nytt, men rapporterna är jättebra som dokumentation av kunskap som är viktiga att föra vidare.
Självfallet så vet alla involverade att pannvattenbehandling har mycket gamla anor och det har skrivits spaltkm i ämnet. Lika självklart avsåg jag museibanesverige när jag talade om först. Lika fullt så har det för oss varit svårt att hitta beskrivningar som balanserar rätt mellan det triviala och för oss ickekemister obegripliga. Men om du har länkar till webbsidor som på en djupare nivå kan reda ut detta (begripligt för en vanlig ingenjör) för just museibanor så är jag intresserad.
Trots att kunskaperna är gamla som du säger, så har lika fullt de flesta ångloksoperatörer aldrig lyckats införa en bra pannvattenbehandling. Vi är övertygade om att det finns mer att göra för att få det här både mer rätt och mer begripligt.
Jag skickar gärna vattenanalysen, men jobbet som expert i projektet är tyvärr redan tillsatt.
Dag B