Då Saltsjöbanans station i Slussen tillfälligt stängts på grund av Slussens ombyggnad har ju järnvägens slutpunkt flyttats till Henriksdal med busservice till Slussen (med speciella bussar målade i Saltsjöbanans färg).
Jag hade hoppats att man skulle ha flyttat den provisoriska slutpunkten till Saltsjöbanans gamla slutpunkt i Stadsgården (fram till 1936), där stationen finns kvar i rätt oförändrad skick. Men det var kanske för dyrt att ställa den gamla stationen i ordning för en så tillfällig lösning för bara ett par år och det blev kanske löjligt med en busstransport om bara cirka 500 meter.
Men hur fungerade stationen på ånglokstiden ? I Landgrens bok om SSnJ finns bara ett spår vid stationen så tåget måste backa ut, gå in på hamnbangården och växla för att få ångloket på rätt sida. Alternativt kunde man ha ett annat ånglok på stickspåret, som gick på tåget bakifrån för nästa tur. Eller fanns det ett rundspår på Stadsgårdens station på ånglokstiden ?
I Landgrens bok om Saltsjöbanan finns inga beskrivningar av några vändskivor någonstans längs järnvägen och inte heller Malte Ljunggrens bok om Sveriges Lokstationer nämner något om vändskivor vid Saltsjöbanan. De fåtaliga linjebilderna antyder att ångloken gick med skorstenen mot Saltsjöbaden och backgång tillbaka till Stockholm. Någon som har mer uppgifter om vändning och rundgång av lok på SSnJs ånglokstid?
Ulf Diehl