Spårplan från 1913

Nåt som förvånar är det stora antalet spårbyteslägen med spårkors.
Altså kombinationen 4 växlar med ett kors i mitten. /WS/

En vanlig lösning på hamnspår, på så vis kunde man hämta och lämna vagnar längre bort utan att störa den lossning/lastning som pågick andra delar av spåren.

Observera att hamnväxling var en helt annan sak då, jämfört med nu när det bara är att backa in hela eller halva tåget under en containerkran som plockar av containrarna som sedan körs till rätt båt och lagerplats någonstans i hamnen. Då kördes så långt möjligt rätt vagn till rätt båt när den kom in - och vagnarna skulle inte bara placeras på kajen mittför rätt båt utan även i "luckrätt" ordning, d v s de vagnar som hade last som skulle stuva si "treans lucka" på båten skulle hamna mellan de som skulle lastas i tvåans och fyrans lucka. När en eller ett par vagnar var tömda skulle den/de växlas undan och ersättas med nya vagnar så att lastningen kunde fortsätta, därför kunde växlingen längs en lång kaj pågå mer eller mindre kontinuerligt med att byta ut vagnar vid olika båtar efterhand. Själva lastningen kunde ske genom att godset bars för hand (säck för säck, tunna för tunna, sillåda för sillåda ..), med fartygets egna lastbommar eller med hamnkranar.

Även på Skeppsbron fanns två sådan kryss mellan de två spåret och delar av det ena finns fortfarande kvar i stenläggningen som ett minne, se fjärde bilden.