Är det någon som har information om hur verkligen "rundgången" på stadsgården gjordes under ånglokstiden? Hade man ett "stafettsystem" så att loket från föregående tåg väntade på det korta stickspåret närmast tunneln? Har det i så fall förekommit på någon annan plats? Varför byggde man inte ett rundgångsspår; det var ju ingen allmän brist på utrymme för "spårsallad" på Stadsgården.

//Jonas Andersson

Utan att veta detaljerna om just Stadsgården så fanns en liknande lösning vid London Liverpool Street (efter ombyggnaden år 1920) och London Fenchurch Street (efter ombyggnaden 1935). Anledningen till att man använde stickspår för loken var för att kunna använda ett "stafettsystem" då detta medgav mycket snabbare tågvändningar. I och med att loket för ett föregående tåg backade ner och drog vagnarna ut som nästa tåg så fanns tid för det inkommande loket att fyllas på med kol och vatten på stickspåret och vid behov personalbyte.