Då är väl att märka, att alla tidtabellslagda tåg gick under tiden som arbetet utfördes. Till skillnad mot numera, när banan totalt stängs av i flera år, trots att sträckorna är mycket kortare. Men så förekom ingen "upphandling" heller! SJ köpte in vad som behövdes (som råmaterial, standard från stålverk), allt planerades noga, förmontering av vissa delar gjordes, sedan rullade grejorna ut och lastades av. Ibland var betongen redan fastgjuten vid stolpen, ibland var det bättre att hälla betongblandningen i ett grävt hål, vari sedan stolpen restes, innan betongen härdat (och stöttades) - det berodde på jordmånen. Noggrann planering och egen arbetskraft - så gör man ett effektivt jobb! Malmöelektrifieringen har gått till historien, men förtigs numera oftast - den följde ju inte alls nutida regler (som mest går ut på att all offentlig anskaffning skall ge maximal vinst åt det privata näringslivet).

Och lägg då till att det var enkelspår på större delen av banan.
Å andra sidan var det ju förstås betydligt glesare trafik jämfört med nu men det imponerar i alla fall att allt klarades så snabbt och utan negativa saker för resenärerna.

32 månader tog det från beslut till färdigställande.

En artikel om Malmöelektrifieringen av Gunnar Sandin finns här.