Dom 600 mm museiföreningar som kör i dag har ju en brokig samling av vagnar. Men vagnarna har en prägel av 1800-tal över sig, för det mesta. Öppna plattformar i vagnsändarna, vedkaminer m.m.
Om vi håller oss till personvagnar, utvecklades dom något genom åren i t.ex komfort, nitade stålkorgar, toaletter etc. etc?
Jag är medveten om att 600-banorna inte var så långa och att godstrafiken var rätt stor från och till bruksorter m.m. Men några personvagnar har ju funnits ändå. Även att det fanns andra "smala" spårvidder, men "vi drar dom under samma kam" och ser generellt smala spårvidder som t.ex 600 mm.

Dom utvecklades och moderniserades mycket litet och de vagnar från de 7 banorna med koncession för persontrafik som finns hos ÖSLJ är helt representativa för hur 600 vagnarna såg ut. Stålkorgar förekom aldrig utan det var träkorg oftast med plåtklädsel, öppna plattformar och man saknade genomgående bromsledning.
JGJ var unika eftersom de fick två personvagnar med toalett nr 3 0ch 9 som hade toalettutrymme mellan 2 och 3kl och tre godsvagnar med särskilt utrymme för konduktör och bromsare hade också toalett. 2kl hade stoppade säten men 3kl hade träbänkar.
Uppvärmning med kamin var det vanliga men även här skiljde JGJ ut sig och hade ångvärme från lok eller särskild ångfinka. Fotogenlampa för belysning var det vanliga men från 1917 fick JGJ Daléns gasljus. JGJ skaffade också skruvkoppel så man slapp de annars så vanliga rycken vid igångsättning. NAEJ skaffade sig en kombinerad post och resgodsvagn där det fanns klosett för tjänstgörande postiljon i postkupén men i övrigt och på övriga banor fick man uträtta behov vid stationsuppehåll .