HRRJ var den 600 mm-järnväg som hade mycket persontrafik. Den breddas 1906 och persontrafiken där blev att betrakta som spårvagnstrafik.

De övriga 6 järnvägarna med samma spårvidd som hade persontrafik fick 5 av dessa persontrafiken nedlagd på 1930-talet. På Munkedals järnväg vet jag inte när persontrafiken lades ned.

På 1930-talet var den lokala persontrafiken överlag trafikerad med vagnar som var av trä och hade öppna plattformar och uppvärmning var ofta kaminer.

Att banor med liten persontrafik inte hade tryckluft- eller vakuumbromsar på personvagnar där tågen bestod av 1-2 personvagnar berodde på att konduktören kunde vara bromsare. På banor utan tryckluft- eller vakuumbromsar så placerades ofta personvagnen sist i ett blandat tåg.

Att småbanor hade kamin i personvagnarna och saknade tryckluft- eller vakuumbromsar berodde antagligen på att konduktören hann med att elda och bromsa. Det fanns ingen ekonomisk vinst att modärnisera. Konduktören hade bara blivit lite mer sysslolös.