TGOJ hade egen Mta.
Hette han inte Nissler?

En tidigare yrkeskapten, Bengt Nissler (f 1945), står för P 10 i Strängnäs i
Försvarets Rulla (Officiella personalförteckning) av 1987. Till mångas saknad indragen några år efteråt. Långt tillbaka just en rulle, som regementsskrivaren bar med sig.

Ingen militär planering sker på måfå. Alltid finns tänkta krigsfall (Som i
kommersiella dataspel). Frågan är N:s planeringsunderlag: Känt är att Storstockholm (Med det mycket viktiga Arlanda) skulle ha två kvalificerade, stora anfallsförband: Från det egna Livgardet och - med stridsvagnar - från Strängnäs/Enköping. Möjligen dessa köras på tåg till anfallszonen (I Västsverige jag hört exemplet Skövde-Kråks skjutfält). Numera tycks man dock övergått till grävmaskinstrailers etc: Godsjärnvägen krympts och bandfordons vägsltage och bränsleåtgång är stora.

N. fick kanske tänka mer på de s k inryckningsresorna. Fordonen garagerades ju då ofta
i blygsamma skjul på landet. Provkörda då och då av utsända armétekniker. Staben
planersd till skola, bygdegård etc.

Hela detta skede var en stor gissning. Enkäter gjorts vid repförband, hur många
som tänkte sig rycka in via kollektivtrafiken. Och de kunde komma när som helst. Grundläggande var förstås att tursätta alla s k veckoslutsvagnar. Kompletterande reservtågsätt (Godsvagnar!) ställas upp vid tänkta bytespunkter, t ex Flen. Köras när de blev fullsatta. Formaliteter som tidtabell etc "finge väl tågledaren ordna" (Jo, hört förut!).

På bytesstationerna måste också lämpliga väntytor utses, väntsalarna inte förslå. I Hallsberg t ex den nu bebyggda "Stinsens trädgård".

TGOJ fjb-central låg bergskyddad i Skogstorp, men förstås med känsliga kablar. Moderna
TGOJ tålde inget längre fjb-avbrott p g a den krympta personalen. En verklig kraftinsata varit att klara vårfloden i Bergslagen 1977 (Se SPÅR 2008).