I de tidiga startinstruktionerna för T 41/T 43 stod punkten (Ungefär): "Baxa runt vevaxeln
så att motorcylindrarna luftas ur". Jag fick saken demonstrerad vid besök i Kristianstads
lokstall 1965. Ett särskilt s k baxdon fanns, som passade i urtag på svänghjulet.
Ciceronen/reparatören sade dock: "Nu behöver vi inte baxa motorerna längre".

Huru härmed? Baxningen kan gissas föreskriven av motortillverkaren GM. Kunde den bara slopas? Men veterligen aldrig krävts på t ex T 21.

För T21 fanns/finns ingen anvisning om att detta skulle göras, varken i handhavandeboken eller den lite mer omfattande lokbeskrivningen/verkstadshandboken.

Dock är det ju inte fel att öppna dekompressionskrananarna om man vill vara säker på att få ut eventuellt vatten ur cylindrarna.

Jag fick lära mig av en Hagalundreparatör att det inte var fel att en man pumpade upp oljetrycket samtidigt som en annan man baxade motorn för att få olja på alla lager. Dekompressionskranarna behövde normalt inte öppnas när man baxar motorn, även om det så klart går lite trögare när de är stängda.

Baxning kan också behövas om startluftfördelaren hänger sig eller fastnar i mittläge, hände en gång på SKÅJs T21:a, men då måste man tänka till, har man släppt på startluft ner till fördelaren så måste man stänga slagratten för startluften och tömma röret på luft, annars kan baxningen gå illa.