....Krylbosmällen 19/7 1941 och en historia jag drar i repris.

Sven (1914-?) hette likadant som den bohuslänska stationen. Som då stationskarl i Krylbo
växlade han isär det brinnande tågsättet. Fick också någon erkänsla för det, men nämnde
aldrig hur: Medalj, pengar eller bara tackbrev?

I sin vidareutbildning sökte han konduktörskurs. Gick vanliga vägen tågreserv (trafikbiträde) > "fast" konduktör > tågmästare (På 50-talet var dessa ca 20 % av styrkan, mest förstemän i stora tåg).

Ca 1968 blev S. dåvarande Örebrodistriktets Tågkontrollör. Nu med bara ca halva arbetstiden i tågen, men fortsatt även på ob-tid. Resten anslutande pappersarbete. Inte bara omvisera biljetterna (Rätt klippta?) Utan mer följa upp konduktörstjänsten totalt:
- Rätt utrymmesfördelning 1/2 klass?
- Realistiska stuvningsplaner (Res/expressgods/tjänstepost)?
- Hann ensam konduktör med jobbet? Väga två parters intressen.
- Annan vagnföljd mer lättarbetad? Väga mot tidtabellen och stationernas växlingsresurser.
- Sista lokalgodstjänsten på väg ut. Styckegodset nu mest hos SLAB (Svelast) och
småstationernas vagnslast inordnad i större stationers växling.

K. kunde ha humor. Följde han upp ett tåg, kunde han slå på portföljerna i konduktörskupén. Höra att ingen kluckade!

I NYA SJ (1988) omdöptes tågkontrollörerna till Kvalitetsuppföljare.