Jag har aldrig tolkat historien så, att Per Brahe hade klarat sig om inte familjen Bauer följt med, inte heller att "deras tid var utmätt".
Det är givetvis snarast en illustration av hur ödets nycker kan drabba.
Det hävdas att gelbgjutare Fong i Gränna hade förrättningar i Hästholmen och skulle följt med, men stannade kvar på kajen när han fick höra talas om att Per Brahe skulle gå direkt mot Motala istället för att anlöpa Hästholmen. När denna typ av tragedi drabbar dyker otroliga saker upp.

En bror och en syster från nordvästra Skåne följde – ovetandes om varandra – med Estonia, och båda överlevde. Konstigt? Javisst, men knappast anledning till några spekulationer om esoteriska krafter i farten.

Ur min synpunkt vore bästa sättet att hedra minnet av de omkomna nästa år att lägga ut en krans i vattnet utanför Hästholmen under en minnesstund. Måhända följd av något liknande vid Västra Tollstads Kyrka, där alla ligger begravda.