Någon gång tillkom ännu en grupp, loktjänsten. Redan vid omorganisationen 1964
man velat närma de gamla trafik- och maskinavdelningarna: Därför antogs då termen driftdistrikt (1973 ändrat till trafikdistrikt, men en annan historia).

I bangårdstjänst gick det. På större rangerstationer hade förut (säreget nog) bara draginrättningarna hanterats av "trafikare"; så "maskinare" komma och koppla/prova tryckluftbromsen: Smått nog kvar vid min slutpraktik i Kil senvintern 1969:
Trots integration till s k bangårdslag.

Själva uppdelningen av arbetsuppgifterna fanns nog kvar längre på vissa stationer även om alla inblandade tillhörde trafiken. I Norrköping, Ståthögabangården, var uppdelningen kvar till minst början av 1980-talet. Förutom bromsprov så gjorde man också vagnsyn.

På småstationer gjordes detta av konduktörerna eller tkl. S k teknisk vagntjänst då i schemat för båda.

Med loktjänstgrupperna gjordes nog mest administrativa vinster, t ex kameralt. Lokinstruktörerna också samanvända för delar av bangårdskurserna. Frågan är dock om någon lyckades ensa personalbeordringskontoren: Åkande och stationär skiftgång är olika.

Förstås integrerades mera: I Örebrodistriktet sammanslogs "tvärorganisatoriskt" tre loktjänstgrupper till EN: Givetvis på största hemstationen, Hallsberg. Med "ombud" på tidigare huvudorter, Kristinehamn och Kil. Hallsbergs lokchef kände det litet främmande med "stationsinspektor" i stället för "lokinspektor": Annars likvärdiga titlar!