Nej, jag tycker inte man kan säga att ASEA gjorde ett plagiat av Oe.
D-loket är nära besläktat med Of, inte med Oe!

Det är nämligen så, att Oe var behäftat med ett par nackdelar.

Det ena var att det var en väl grov uppkoppling, i för få och stora kopplingssteg. Det blev besvärliga ryck i malmtågen. Antagligen gick koppel av då och då, av denna orsak.

Det andra var att motorernas kylfläktar sög kylluften underifrån, genom motorerna och tryckte sedan ut den värmda luften upp genom taket.
Det innebar dels att kylfläktarna sög in olja från motorlagren (glidlager) in i själva motorerna.
Det innebar också att loken gick som dammsugare i spåren och sög upp skräp från spåret. Det blev skitigt i motorerna, där oljan blandade sig med från spåret uppsuget skräp till en geggamojja. Det blev många överslag i motorerna.

När SJ behövde skaffa fler "Oe" var alltså just "Oe" inte längre aktuellt. Loket var bra på alla punkter utom de nämnda, så ASEA fick order att bygga fler - men med finare reglering (bland annat annan transformator) och med motorkylningen omkastad, så att kylluften togs in från taket och trycktes ner genom motorerna. Då hölls motorerna rena. De loken kallades då för Of.

Sedan fick D-loken också samma reglering, som ju blev lyckad. Så kommer det sig, att D-loket är kommet från Of, inte från Oe.

Oe-loken byggdes så småningom om med samma reglering (bland annat ny transformator) som Of, och med ombyggd motorkylning. De loken blev Of2, och var elektriskt och traktionsmässigt lika Of, men inne i maskinrummet var det fortfarande en hel del "mekanik" som skiljde loktyperna åt.

Berra