Dess försenade ommärkning berodde på att det förut varit delägt av Nynäs Petroleum: Tidigare en internaffär inom Johnsonkoncernen.

Stämmer, SNJ hade inga mängder med pengar att köpa något för men den stora koncernen drevs med bidrag mellan de olika företagen. Avesta kunde få betala för bildäck åt Linjebuss osv osv. SNJ fick lov att köpa Motalas thermolok som blev nr 13, så att Motala och Hedemora fick en kund på Geislinger-patentet som följde med i att Hedemora blev licenstagare av Pielstick.

I detta fall fick Nynäs Petroleum köpa ett lok åt SNJ med ett halvt löfte om att "vid behov" låna loket för växling vid raffinaderiet i Nynäshamn. Raffinaderiet hade lok 8 (fd TGOJ N 88) som en vanlig gäst fram till ca 1960 men hade snart tre egna mindre motorlok i sin växling. Tveksamt om någon 11 någonsin drog några släpor på raffinaderiet. Men på papperet fanns ju ursäkten för att ge koncernbidraget och bokföringsmässigt var Nynäs Petroleum ägare/delägare.

Handlingarna som reglerar detta i avtal finns bevarade hos NJM i Nynäshamn.

En annan rolig detalj är att dessa båda lok är de första i Tyskland byggda mitthyttsdieselloken med koppelstänger, alltså urmodellen för vad som skulle bli DB BR V65, SJ T21, NSB Di2 med många flera liknande lok.