I Alberga utanför Helsingfors på den då enkelspåriga kustbanan driftsattes år 1952 Finlands första reläställverk. Det mycket kompakta LME-ställverket med ett relästativ hade JRK-reläer och var av ytterst simpelt utförande med enbart infartstågvägar till huvudspåret och ett sidospår. Stationen hade infartssignaler samt två elväxlar och två handväxlar och två spårspårrar, antagligen med elförreglingar. Ställverket togs ur drift redan i början av 1960-talet i samband med att dubbelspåret återställdes (dubbelspåret blev enkelspår efter kriget p.g.a. krigsskadeståndskraven från Sovjetunionen) och ersattes av ett LME-reläställverk med JRK-reläer av standardutförande (som skiljer sig en del från 59-ställverken) och med trefas-växeldrivskoppling av tyskt 4-trådsutförande.

Manöverpanelen finns överraskningsvis bevarad i järnvägsmuseets samlingar, dock i bedrövligt skick. Kretsschemor eller annan dokumentation har inte kunnit hittas.

Panelen består av en målad rektangulär plåt med svart bottenfärg och spår med vita streck framför en tjock fanerskiva i en kraftig plåtram. Jag vet inte hur plåten och fanerskivan är sammanfogade. Alla omkastare, tryckknappar och lamphållare mm. är av ordinarie telefonväxelutförande och fastskruvade i fanerskivan. Tågvägarna läggs genom att fälla två hävomkastare i spåret på känt sätt. Signalerna och alla beteckningar på spårledningar och växlar mm. samt spårledningsgränser är utförda med röd färg.

Var detta panelutförande i plåt på faner normalt förekommande i de äldsta LME-reläställverken? När uppstod den fortfarande förekommande varianten med en plastskiva monterad framför en standardhålad aluminiumplåt? Hur var manöverpanelerna i de äldsta i Sverige byggda LME-reläställverken utförda som hade manöverorganen i spårplanen?