Svensbro station hade en något märklig spårplan. Då linjen mot Tidaholm tillkom fick den vika av redan i början av bangården istället för i slutet som på majoriteten av svenska järnvägsknutar. Man fick därför bygga en ny lika stor bangård bara för Tidaholmsbanan utöver den man redan hade. Därmed hamnade den nya utfarten snett bakom godsmagasinet och för persontåg blev det en kort snutt utan växlar eller spår där man kunde låta folk kliva av. Under rälsbussperioden var det säkert ett mindre problem men passagerarna på längre loktåg fick säkert vara vaksamma över var de satte ner fötterna.

Men jag undrar, odlade man världens dyraste grödor på den lilla åkerplätten vid utfarten mot Hjo eller varför kunde man inte bygga en "normal" utfart där? Hundra meter österut var det bara skog och platt mark. Inga naturliga hinder verkar det som... Det känns som att med den spårplan man valde borde Svensbro varit en ganska opraktisk station för alla former av loktåg till och från Tidaholm men också vid växling mellan tåg mot Hjo och Tidaholm. Enligt den här artikeln om Svensbro var aktiviteten tidvis stor på stationen.

Någon som vet mer?

Kolla på kartan. Kurvan ut från stationen har ca 300 m radier ändrar riktningen nästan 90 grader, därefter gick linjen i en ca 3 km lång raksträcka mestadels på sidan av ett stråk odlad mark öster om banan.

Att ansluta ett par hundra meter längre österut hade förlängt linjen med ca en kilometer, mest på odlad mark. Kanske tänkte projektören att Svensbro bangård skulle flyttas västerut men att man fann den utformning som stationen fick skulle vara billigare?