Men jag undrar, odlade man världens dyraste grödor på den lilla åkerplätten vid utfarten mot Hjo eller varför kunde man inte bygga en "normal" utfart där? Hundra meter österut var det bara skog och platt mark. Inga naturliga hinder verkar det som... Det känns som att med den spårplan man valde borde Svensbro varit en ganska opraktisk station för alla former av loktåg till och från Tidaholm men också vid växling mellan tåg mot Hjo och Tidaholm. Enligt den här artikeln om Svensbro var aktiviteten tidvis stor på stationen.

Någon som vet mer?

Kolla på kartan. Kurvan ut från stationen har ca 300 m radier ändrar riktningen nästan 90 grader, därefter gick linjen i en ca 3 km lång raksträcka mestadels på sidan av ett stråk odlad mark öster om banan.

Att ansluta ett par hundra meter längre österut hade förlängt linjen med ca en kilometer, mest på odlad mark. Kanske tänkte projektören att Svensbro bangård skulle flyttas västerut men att man fann den utformning som stationen fick skulle vara billigare?

En ytterligare aspekt är om ägaren till marken för den bättre linjesträckningen var villig att sälja. En koncessionerad järnväg kunde naturligtvis ta in marken genom expropriation men det kunde ta tid. Man fick betala inte bara för själva marken utan också för den olägenhet det innebar att marken delades i två.

/Olof