Sth höjdes väl för all del till 40 (fast jag vet inte riktigt när).

Att personalbrist var ett incitament till införande av tryckluftsbroms är säkert korrekt, men jag tvivlar på att SRJ styrelse var omedveten om att SJ på sin tid hade funnit investeringen8 företagsekonomiskt lönsam, och det dessutom fortare än väntat. (Jämför SJ historik 1907-1932 om turerna kring SJ införande av tryckluftsbroms.)

Bromsattiraljen till SRJ vagnar tillverkades väl av en verkstasdsskola eller något sådant, antagligen delvis för att få den billigare men kanske också för att vanliga mekaniska verkstäder var sysselsatta med försvarsbeställningar.

SI

På handbromstiden hade man väl bara broms på var 5:e vagn eller något i den stilen. Det var ju dessutom långt i från alla godsvagnar som hade handbroms, kanske var 3:e?

När man införde tryckluftsbroms så gjorde man väl antagligen likadant, om man såg till att var 3:e vagn hade broms, så kunde man räkna med att minst var 5:e i ett slumpmässigt sammansatta tåg hade broms. Eller något i den stilen.

När man väl hade tryckluftsbromsen så insåg man vilka fördelar man kunde uppnå genom att köra godstågen snabbare och att marginalkostnaden för att införa tryckluftsbroms på större andel av vagnparken gick att räkna hem på dessa vinster: större konkurrenskraft genom snabbare transporter, lägre produktionskostnad genom snabbare omlopp och lägre kapacitetsutnyttjande av banan genom att belägga stationssträckorna kortare tid och mindre hastighetsskillnad mot persontågen.

Ovanstående resonemang är rent generellt för alla järnvägar. Eller menar Thomas att SRJ hade lägre andel bromsvagnar än SJ och andra EJ? Det som förvånar mig är att en så tekniskt framåt förvaltning som SRJ var så sena med tryckluftsbromsade godståg. Har inte litteraturen tillgängligt, men "ödemarksbanan" DONJ var väl mycket tidigare med tryckluftsbroms? Och även SJ (normalspåret)?

DONJ: tyngre tåg och ordentligare medlut kombinerat med kanske svårare att få personal ?

VGJ , ja där var det ju handbromsat i godstågen.