Jag feriejobbade på Västerås Central då detta inträffade. Den version vi som var indirekt berörda serverades av trafikområdesledningen var följande:

Det var dags för byte av tkl. Avlämnande tkl som jobbat dagpasset fick inte kassan att stämma utan räknade om den flera gånger utan att hitta felet. Som jag minns det saknades exakt 100 kronor. Avlösande tkl(hädanefter kallad tkl)fick inte heller kassan att stämma.

Man letade och letade. Under tiden kom godståget på sin väg mot Hallsberg. Tkl, som varit sjuk och sedan semesterledig gick ut och visade avgång utan att först kontrollera mötet. Det här var på den tiden tidtabellsskiftena låg i juni. Under föregående tidtabellsår hade mötet legat i Köping och inte i Kolbäck. Tkl hade, som jag minns det, varit ledig i princip sedan tidtabellsskiftet. Han har själv berättat för mig att han inte ens reflekterade över att mötet inte längre låg i Köping.

Tkl fick inte utöva säkerhetstjänst efter olyckan. Han kom istället till godsexpeditionen i Västerås där han framlevde sin sista tid vid järnvägen som helt nedbruten man.

Det jag saknat i beskrivningen av förloppet är varför föraren på godståget verkligen godtog tkl svar med handsignal att mötande tåg inkommit. Föraren borde nämligen ha saknat snälltåget eftersom han väl förtrogen med det då han hade det på sin egen förargrupp och körde det var tolfte dag. Han visste därför att snälltåget inte vikit av mot Eskilstuna eller fortsatt mot Hallstahammar som vagnuttagning utan att det förelåg ett fysiskt möte där han kunde iaktta tåget.

Något brast i den så viktiga dubbelkontrollen av möten på tam-sträckor.