Stenkol fanns runt Billesholm och hur användes det? Hade ångloken något företräde?

Intressant spörsmål. Skånska kol har hög ask- och slagghalt och brukade, när de nu användes, blandas i importerade bättre kol. Antagligen gjorde skånska kol under kriget bättre nytta på annat håll än att eldas i lokpannor.

De nodvästskånska kolflötsarna är tunna men vidsträckta. Se framför er bonnen som kände sig lite frösen och bad drängen gå ut med en spade för och ta in en spann med kol från markerna.

Kolgruvor fanns lite varstans i en triangel mellan Billesholm, Höganäs och Åstorp.

Kolet är visserligen dåligt men det går att elda ånglok med det. Provades bland annat under 80-talet på dåtida mfKLJ till lokpersonalens förtret.

Jag har för mig att de flesta förvaltningar i området åtminstone till en del körde på skånskt kol under krigen. Ved är svårt att få tag på i västra Skåne där det är långt till närmaste skog. Skogsgränsen går någonstans vid Örkelljunga.

/Olof