Av en händelse hittade jag en charmig film från den tid då en järnvägsstation var en viktig arbetsplats för många människor men mycket aktivitet på många plan..

Enligt "Sveriges Järnvägsstationer" hade Cg ca 1950 runt 30 anställda. Då jag slutpraktiserade i Kil senvintern 1969 hade dock Cg smått börjat tonas ned. Kil stn skulle uppdela vagnmassan på
Norge i två vagnsgrupper: Den ena på Kongsvinger och den andra på Alnabru (Oslo).

Ett Hg-lok med fast förare skötte då växlingen i Cg. Det loket var "plankan" vid hög vagnvikt
från NSB på kvällarna. Det blev koppellok till Kil och återsändes på efternatten. Lokpersonalen delades och biträdet fick köra andraloket (Om han var förarutbildad). Enligt
min far OK redan i Göteborg på 1930-talet.

SJ Gods genomförde 1994 det generella projektet "Riv (Norge)gränsen)". Även Kil nu tonats
ned och Hallsberg rbg fick lära sig "växla norskt".

Tullombudet (SJ Kommissionär) blev dock kvar i Cg. Skötte med tiden hela Norgegränsen.
Legal tullhantering ju blivit mest ett datajobb.

Språkgränser är sällan skarpa och de äldre i Cg talade ibland det s k Jössemålet (Efter
häradet), ett slags halvnorska. Och blandade gärna SJ och NSB termer. Svenska "vagnupptagare"
hette på norska "vognskriver", "vagnskort" hette "merkelapp" etc.