Det är naturligtvis principiellt alltid en fördel med fordonsgavlar (och pannfronter) av "vindklyvartyp". Förarhyttsfronterna på ångloken litt A, A8, B och F var säkert medvetet utformade för att nå ett något mindre luftmotstånd. Om man i verkligheten nådde någon väsentlig skillnad, vet inte jag, men formen kan inte ha varit betydelselös. Men förvisso kan lokens gångmotstånd ändå ha varierat beroende på cylinderarrangemang eller diverse utrustningar som varit mindre lämpligt monterade.
Det är säkert riktigt att de tomma timmertågen med gavlar på varje vagn, givit ett större specifikt luftmotstånd än andra fordonstyper. Men observera, att det bara gäller luftmotståndet. Tågets totala gångmotstånd kan inte ha varit större då det varit tomt än lastat.
Vad gäller Y02 från TÖJ, så ser den förvisso ganska slösaktig ut beträffande gångmotståndet. Men den var till skillnad från f d HNJ "snabbvagnar" tillåten för max 80 km/h, så det spelade väl mindre roll.
För övrigt har fordonsutformningen för reduktion av gångmotståndet utvecklats mycket under åren. De rundade ändarna på YB0-fordonen är åtminstone i vissa kombinationer nog ganska lyckade. 80-talsvagnarnas ändar förefaller också gynnsamma.
Moderna motorvagnsfordon är väl genomtänkta med hänsyn till gångmotståndet.
Sven B