Det är säkert riktigt att de tomma timmertågen med gavlar på varje vagn, givit ett större specifikt luftmotstånd än andra fordonstyper. Men observera, att det bara gäller luftmotståndet. Tågets totala gångmotstånd kan inte ha varit större då det varit tomt än lastat.

Faktum är att ett heltåg med tomma timmervagnar (Lnps) har mycket stort gångmotstånd. Som exempel kunde man ansöka timmertågen Gävle-Norrsundet i 90 km/h medan den tomma returen var tvungen att ansökas i 70 km/h, mer orkade inte T44an få upp tåget i. Samma sak när Green Cargo satte in flödesmätare i en del T44or och det blev lite sport bland vissa förare att spara bränsle så framgick det snart att loken drog mer bränsle att dra tomvagnarna till Vansbro än lasterna därifrån.

/Måns

Jag minns från min tid på TÅGAB när jag en blåsig och regnig dag blev en timme sen med ett tomtimmertåg med tvåaxliga vagnar mellan Kristinehamn och Falköping (tror jag det var).

Vad gäller de spetsiga B-loken har denna utformning i princip noll betydelse. Loket i övrigt är så oaerodynamiskt utformat med allt bröte.

Observera att det är inte är så mycket hur fronten är utformad som spelar roll, det är aktern. Se hur ett flygplan, speciellt segelflygplan, är utformat. Bulligheten fram gör inget, det är det långsamma avsmalnandet som är viktigt.

Jim
F d pilot och sålunda utbildad i aerodynamik.