Eller, förekom det någon komplikation/risk i det första fallet som inte var närvarande

.....Är inte en dubbelspårig sträcka med enkelspårsdrift OCH med automatisk linjeblockering ur bruk detsamma som en enkelspårig bana utan linjeblockering?

Sålunda, vilken rutin hos personalen var det som inte räckte till?

Det var nog att förfarandet var så sällsynt. Jfr den extra fortbildningen vid TGOJ. Åke
Nordström var noga med säkerheten (´Inga halvmesyrer!´).

Det är bra, säkerheten är viktig!

Men sammanfattningsvis (?), det var alltså så att rutin på tillämpning av tam fanns så det räckte så länge det rörde sig om vanlig normal enkelspårig tam-bana utan linjeblockering, men om denna rutin skulle tillämpas på dubbelspårig sträcka med linjeblockering ur bruk så fanns osäkerheter hos den berörda personalen om förfarandet? Helt enkelt risken att glömma bort sig och agera som om linjeblockeringen var i bruk?

Jag förstod av Strands inlägg att även förarpersonalen var ett riskmoment, eller var det de som var huvudproblemet (även) i fallet H-Ör-Fv?