Flera försök gjordes att räta upp ekonomin:
1) Frakt- och ilstyckegods sammanslogs 1970 till enhetligt transportsätt. Redan förut hade de
dock delvis gått i samma vagnar: Ilgodset särplaceras och lossas först. Om det alltid fungerade så vill jag låta vara osagt. Styckegodssäljaren i Örebro sade också till sina kunder:
"Fraktgods går lika fort".

I Linköping byggde man ett speciellt ilgodsmagasin, färdigt omkring 1960?, som låg till vänster om spår 1, räknat i sydgående riktning. Avvecklades runt 1970 och allt frakt-/styckegods sammanfördes i fraktgodsmagasinet 50-100 m söderut. Ilgodsmagasinet revs i samband med att nytt Resecentrum byggdes inför starten av Östgötapendeln 1995. En innovation som infördes där var ett speciellt transportband från "Gunnars Fabriker" som låg på andra sidan Järnvägsgatan. Paketen gick direkt till ilgodset för lastning. Gunnars Fabriker var ett postorderföretag som även hade ett varuhus i Linköping och som alltså låg på andra sidan Järnvägsgatan. Verkar ha existerat från slutet av 30-talet till slutet av 60-talet. Huset, som byggdes på slutet av 50-talet finns kvar och ses från tågen men är numera kontorshus. Har bl.a huserat fd DATASAAB. På slutet användes gamla ilgodset av posten och som lokalkontor för SJ-buss. Även den lokala idrottsföreningen inom SJ hade lokaler där .

Ritningen är daterad 1958. Fler finns på ekeving.se.

M.v.h.
Ola