Det var inte möjligt att köra så långt utan att fylla på kol.

Jag tror det normalt skedde två gånger mellan New York och Chicago. Det var ju gigantiska tendrar. Man hade en kolficka över spåret på berörda stationer och tåget stannade så att lokets tender kom mitt under den. Man behövde alltså inte koppla loss loket från tåget, utan fyllde medan de resande gick på och av.

Vatten tog man däremot i farten från långa tråg mellan skenorna som fanns installerade på lämpliga avstånd.

Man körde alltså hela vägen utan att byta lok. Men personal byttes givetvis ett antal gånger.