Måhända var det så att det först alldeles på slutet av ånglokstiden blev vanligt att man körde med samma lok genomgående hela vägen mellan Harmon och Chicago. Det ska i alla fall ha förekommit inte bara med Niagaralok utan även med Hudsonlok.

Vad gäller Cleveland läser jag i en bok (Classic Steam, ed. Patrik Whitehouse) att där var en säckstation och att man då bytte lok där av den anledningen. Det ska dock ha funnits ett förbifartsspår som kunde utnyttjas av tåg som inte skulle göra uppehåll i Cleveland och då behövde man inte byta lok där. Enligt denna bok skulle Twentieth Century Limited inte ha stannat i Cleveland efter 1920-talet.

I övrigt ska man ha bytt lok förutom i Harmon (från el till ånglok) i Buffalo och Toledo. Författaren skriver att Hudsonloken i ett senare skede ofta gjorde långa turer utan lokbyte "såsom från Harmon till Toledo (1115,3 km) eller hela vägen till Chicago (1488,6 km).

Det är väl inte så lätt att avgöra utan några djupare studier hur vanligt det var med genomgående lok Harmon-Chicago, men att det förekom i viss utsträckning under senare delen av ångloksepoken verkar i alla fall stå klart.

Om Niagaraloken kan man f.ö. läsa i "Moderna lok", förf. Brian Hollingsworth, utgiven av Frank Stenvall 1988.