Nu har jag sett i senare inlägg att passage för passagerare var förbjuden redan från börja, men ändå, det här är mina tankar om övergångsbryggornas relativa säkerhet, som baserar sig på Roslagsbanans gamla vagnar(jag arbetade som konduktör, och gick följaktligen rutinmässigt mellan vagnarna:
Rälsbussarna var besvärligare att gå mellan, eftersom gaveldörrarna öppnades utåt. Det betydde att det var svårt att öppna bägge dörrarna innan man klev ut på bryggorna. Det betydde att ett sätt att gå mellan vagnarna var att gå ut på övergångsbryggorna, stänga dörren man gick ut från och först sedan öppna nästa dörr. Det inkluderar alltså ett ögonblick då man står mellan vagnarna med bägge dörrarna stängda, och det om något är säkerhetsmässigt betänkligt.

På vanliga passvagnar går dörrarna inåt, så det är inga som helst problem med att ha mist en av dörrarna öppen vid passage mellan vagnarna, vilket gör att man alltid kan fly in i någon av vagnarna om något skulle hända (koppelbrott, grindarna hoppar ur gångjärnen etc.). Dessutom minimeras tiden ute på bryggorna.

Att vagnar med öppna plattformar skulle vara signifikant farligare än vagnar med gaveldörr vet jag inte om jag riktigt håller med om. Jag upplevde dem i alla fall inte som farligare.

Slutligen kan noteras att gaveldörrarna på Roslagsbanans vanliga passvagnar normalt inte var låsta, och jag har inget minne av att passagerarna skulle vara förbjudna att gå mellan vagnarna, även om det vad jag vet inte var tillåtet heller. Några enstaka gånger låste jag dörrarna tillfälligt, när jag tyckte det var för mycket spring mellan vagnarna. Jag låste upp så snart som problemresenärerna klivit av.

Systemet med att låsa och låsa upp gaveldörrarna från utsidan, vilket tydligen konduktörerna förväntades göra i början, verkar sjusärdeles klumpigt, och jag ställer mig skeptisk till att konduktörerna verkligen gjorde det i någon större utsträckning.

SI