Att Åmmeberg - Zinkgruvan lades ned berodde, enligt uppgift, bl.a. på att pråmtransporterna från Åmmeberg till Otterbäcken (för omlastning till större båtar fvb Belgien) inte kunde fortsätta pga att dåvarande regeringen (Fälldin?) inte var beredd att anslå pengar för ökat underhåll av Göta kanal:s Västgötadel.

Visst var det så. Men det kanske inte är hela sanningen - det vet jag inte. Saken var att man bestämde att Göta Kanal skulle förändras till en fritidsbåtsled som enbart var öppen under sommaren. Ett beslut som blev hårt kritiserat och det fördes en ganska hätsk debatt om saken. Det var inte bara malmbåtarna Åmmeberg- Otterbäcken som tafikerade kanalen, det fanns mer fraktfart än så men det var malmfarten som utgjorde tyngdpunkten. Den övriga fraktfarten hade minskat dramatiskt under en lång period när detta beslut kom.

Gruvbolaget erbjöd sig att ta över underhållet och driften av Västgötadelen om man fick fortätta med fartygstrafiken. Vilket avvisades av "myndigheterna".

Vad menar du med "myndigheterna"? Var det Wallenbergsfären? På den tiden ägdes ju kanalbolaget av denna.

När det gäller flyttningen av anrikningsverket från Åmmeberg till Zinkgruvan vet jag inte vad som var hönan och vad som var ägget. Jag vill minnas (utan att vara säker) att anrikningsverket flyttades som en följd av att sjötransporten lades ned.

Sett med den tidens ekonomi är det inte något tvivel om att sjötransporten var ekonomiskt konkurrenskraftig. Trots att båtarna var små behövdes det ett stort antal bilar för att ersätta ett fartyg.