Givet är att vissa ärenden böra lösas i samråd med elektrotekniska byrån, såsom när det gäller event. begränsning av lokens effekt eller ifråga om strömavtagare. Dessa frågor äro i och för sig icke oväsentliga, men utgöra dock endast en mindre del av lokfrågan och kunna ej ensamt motivera en omflyttning av elektrolokavdelningen till elektrotekniska byrån. Sådant samråd förekommer ju instruktionsmässigt mellan ett flertal av styrelsens byråer i de mest skilda frågor och utgör intet skäl för att alla samrådande organ inom styrelsen skola inordnas under samma byrå
Ifråga om större lokbeställningar har styrelsen dessutom hittills tillsatt lokkommittéer, i vilka
Representanter från berörda tekniska byråer medtagits. Elektrotekniska byrån har således redan nu möjlighet att göra sin uppfattning gällande i lokfrågor.
Det kan i detta sammanhang påpekas, att den nu sittande lokkommittén under 1 ½ års tid diskuterat lokfrågan och att det därvid så gott som uteslutande varit mekaniska problem, som varit föremål för behandling. Huru dessa mekaniska problem slutligen lösas – boggilok eller ramverkslok, koppelstångs- eller enkelaxeldrift har ingen inverkan på energiförsörjningsanläggningarna. Icke heller är effektens uppdelning på två eller flera lok-
Motorer av betydelse för de fasta anläggningarna.
Någon skulle möjligen kunna bibringas den uppfattningen att de av elektrotekniska byrån på sin tid anskaffade elektroloken fungerade fullt klanderfritt och varit överlägsna de av maskintekniska byrån under senare år anskaffade. Så är emellertid icke fallet, vilket torde framgå av nedanstående redogörelser:
Lok litt D, vilka anskaffades av elektrotekniska byrån med början år 1925.
På dessa lok har man haft ständiga besvär med varmgång på koppelstångs- och andra lager.
(Följande inom parentes har strykits: Så sent som år 1937 hade denna detalj ännu icke klar-lagts, utan tillsattes då en delegation för att undersöka och avhjälpa dessa brister. Ännu efter 12 års utredningar har man trots allt icke kommit till bättre resultat än att man fortfarande får räkna med 2,4 varmgångna lager per 200.000 km. Den införda kapslingen av vissa lager har icke medfört någon påtaglig förbättring, utan måste man i viss utsträckning byta lagren redan efter c:a 5 veckors tjänst.)
Fjäderdonen i drivmotorernas drev äro ej heller tillfredsställande, utan fordra tillsyn varje må-
nad för utbyte av skadade fjäderblad. Enär det arbete, som erfordras för att hålla denna drivanordning i drift, är väsentligt mera omfattande än för de moderna enkelaxeldrivna, av maskintekniska byrån anskaffade loken, utövas f. n. stora påtryckningar på maskintekniska byrån för att få de äldre D-lokens drivanordning förbättrad.
Lok litt Ha och Hb , vilka anskaffades av elektrotekniska byrån med början år 1936.
Dessa lok visade redan från början dåliga löpegenskaper och slogo ut spåren så att hastigheten omedelbart måste nedsättas från 90 till 70 km/h för Ha-loken. För Hb-loken räckte det att sänka hastigheten till 80 km/h. I drivmotorerna brusto nedledarna från fältspolarna till samlingsskenorna.
Maskintekniska byrån lät då ändra nedledarna till i enlighet med det utförande, som maskintekniska byrån föreskrivit för de av byrån anskaffade Hc-loken. Denna konstruktion har visat sig hållbar.
I den mekaniska kraftöverföringen mellan motor och drivhjul hade fjäderdonen utelämnats. Detta medför att loken vibrera våldsamt vid hög dragkraft och ge upphov till ständiga klagomål från lokpersonalen. Frånvaron av fjäderdon i drivanordningen medförde även att motoraxlarna krökas eller spricka och ha samtliga motoraxlar måst bytas.
För att få dessa lok i godtagbart skick har det nu blivit ofrånkomligt (stryket för maskintekniska byrån) att låta förbättra loken, så att ovannämnda brister bli eliminerade. (Stryket: Dessa arbeten komma att kosta 100.000 kronor per lok eller sammanlagt 6 milj. Kronor.)
Loken komma därvid att i ovannämnda avseende utföras i princip lika de av maskintekniska byrån anskaffade Hcdg-loken.
Motorvagnar litt Xoa4,vilka anskaffades av elektrotekniska byrån år 1939.
Den elektriska utrustningen på dessa vagnar visade en del svagheter, så att samtliga vagnar måste insändas till leverantören för ändringar. Bland annat gingo drivmotorerna sönder och måste maskintekniska byrån låta insända samtliga till ASEA för omlindning och att förse dem med ny kommutator.
Motorerna visade sig i övrigt otillräckliga och måste maskintekniska byrån slutligen inmontera separata motorventilatorer i samtliga vagnar.