Från början förestods alla stationer av stationsinspektorer. Men när nya stationer tillkom på de första stambanorna utnämndes föreståndarna för dessa till stationsmästare. Jag har en avskrift av den order, som trafikdirektören A Taube i Göteborg sände ut om Sörby. Den lyder:

"Den 1 instundande maj kommer en anhalt station vid Sörby, 9 3/8 mil från Göteborg, 1 1/4 mil från Falköping, att öppnas för trafik. Tågen stanna därstädes endast såvida passagerare eller gods skall emottagas eller avlämnas. Nuvarande stationsmästare vid Lerum herr C H Rennerfeldt kommer i samma egenskap förflyttas till Sörby, varemot Lerums anhalt skötes av stationskarlsförmannen vid Jonsered J Wallander.
Göteborg den 26 april 1859
A Taube"

Vidare har jag en anteckning ur Civildepartementets konseljakt nr 7 den 15 mars 1862 att vid Mölnbo har en mindre anhaltsstation, som inte fanns med i arbetsplanen har anlagts vid Mölnbo.

Utan att ha funnit något skriftligt bevis förmodar jag att när nya stationer under dessa första trafikår öppnades på redan trafikerade linjer förestods dessa av stationsmästare och kallades för anhalter/anhaltsstationer. Benämningen förekommer i olika dokument så på något sätt måste den vara vedertagen.

Som gissat något slags övergångsform. Vi har nu gått in i den officiella järnvägsvärlden. Återstår att söka hitta exakt definition på "anhaltstation" och tidsavgränsa den. Den används i vart fall inte i 1883 års stationsförteckning: Den första "totala", alltså med även småplatserna: Jernbanebladets lista av 1874 omfattade ju bara stationer. Före dess är överhuvudtaget inga nationella stationsförteckningar kända. Och kanske inte heller behövdes,
då samtrafiken än låg i sin linda.