Någon annan max vagnvikttabell än vad linjeboken kan erbjuda har jag nog aldrig sett, man verkar alltid relatera till bansträckan och inte den tekniska förmågan under idealförhållanden. I beställningskontrakt kan det finnas villkor för vad ett nytt lok ska klara, t ex kontinuerligt 250 ton i 90 km/t på plan bana, 250 ton i 60 km/t i 10 promille lutning osv. men det säger ju inget vad loket faktiskt klarar, bara vad det minst ska klara. Uppgifterna av det slaget får man nog leta efter på riksarkivet eller liknande.

Vagnviktstabellerna i linjeboken angav den MINSTA vagnvikt loken skulle kunna dra i normalt
väder. Källa är t ex ånglokstidens linjeböcker för f d HNJ och TÖJ. "Egentliga" TÖJ linjebok av 1949 innehåller (indirekt) max vagnvikter för tåg med enbemannat ånglok, annars inget alls.
Något slags praxis torde ändå ha funnits. Annars det varit svårt att bedöma behovet av extratåg, lokkoppling etc t/fr industriorter som Finspång och Skärblacka.

När SJ skrev om linjeboken ca 1951 infördes tabeller över lägsta vagnvikter.