Bo,
Jag tror att människor på den tid vi talar om förväntade sig att hantverksskickligheten var sådan att resultatet var självklart.
Kunde man måla hela passagerarångare vackert vita så kunde man säkert måla caput mortum på olika typer av trävagnar och dess tak.

Jag minns en beskrivning jag fick från gamle distriktsöverläraren (sic!) Einar Sjöö i Motala, som berättade om en verkmästare på Motala Verkstad, som skulle byta en stävplåt på ångaren Motala Express. Plåten var böjd både vågrätt och lodrätt. Den gamle hantverkaren gick ut, tog en titt på båten, och bankade sedan till en plåt – som visade sig passa perfekt.

Så det är väl bara att konstatera att folk kunde förr – ibland troligen bättre än i dag ...

För att nu kommentera "sidospåret" i diskussionen. Huvudspåret artar sig till att bli en spännande rysare!