Centralursystem (Byggnad)

av Anders Järvenpää @, Åbo, måndag, juni 04, 2018, 08:40 (377 dagar sedan) @ J. O. Andersson

De vanligast förekommande traditionella centralursystemen fungerar med polväxlande impulser med spänningen 24V. Pulsens varaktighet är ett par sekunder. Varaktigheten är inte kritisk men ska vara tillräckligt lång så att även de trögaste uren hinner med i farten. Sekundärurens impulsmotorer kräver att impulserna kommer med alternerande polaritet för att stega framåt. Impulsmotorerna har vanligen 2-4 kohm lindningar vilket ger mycket låg strömförbrukning. Om någon form av fel eller störning förorsakar två impulser efter varandra med samma polaritet stegar uren fram enbart ett steg. Detta ger ett gott skydd mot felvisning.

Den svenska statsbanan använder såvitt jag har förstått konsekvent sk. halvminutimpulser. De vanligaste systemet på kontor och skolor o.dyl. är dock sk. enminutimpulser. En fördel med halvminutimpulssystemet är att mindre utväxling krävs i sekundäruren eftersom minutvisaren stegar en halv minut i taget vilket kan vara en fördel när sekundäruren finns ute på plattformar o.dyl. med långa ledningar och i regn och rusk samt frost. Impulsmotorerna blir således starkare eftersom de behöver enbart göra halva jobbet i taget vid halvminutimpulsystemet.

Vid Sveriges museibanor finns vidsträckta centralursystem åtminstone vid ULJ (halvminutsystem) och AGJ (helminutsystem). Med hjälp av enkla reläkopplingar går det att köra sekundärur på "fel" system om man så önskar (detta tillämpas vid AGJ).

Någon annan får gärna skriva om huvuduren och impulsdistributionen vid järnvägen.


Hela tråden:

 RSS-feed av trådar

powered by my little forum