Någon mer kunnig person får reda ut detta med principerna för kopplingsschemat i de olika typerna, men jag uppfattar att Lundbergs kompendium behandlar den s k Ångetypen (som aldrig installerades i Ånge eftersom det projektet avbröts, däremot på många andra plater ända fram till slutet av 1950-talet) med låsta signalställare. "Väsby-Södertäljetypen" utvecklades under ledning av Ture Hård, som under lång tid var chef för signalavdelningen vid SJ men föll i onåd mot slutet av 1940-talet. Hård omplacerades och fick i uppgift att skriva ett kompendium om signalteknik (vilket han aldrig riktigt slutförde, utan nöjde sig med att skicka in en bunt med ett urval av sina artiklar i ämnet).

Efter att Hård försvunnit var el-elställverk, centralapparater, automatisk linjeblockering av 1930-talstyp, tågkontroll enligt Signum-systemet och annat som Hård drivit inte längre på dagordningen. När det gällde ställverk var det i fortsättningen reläställverk som gällde, men eftersom utvecklingen av sådana för stora och medelstora bangårdar tog längre tid än beräknat blev det istället en ny typ av el-elställverk; "Ångetypen". Hård och hans "Väsby-Södertäljetyp" ville man kanske nu helst glömma bort, vilket kan vara en förklaring till att denna anläggningstyp inte finns med i Lundbergs kompendium. Dessutom förutsåg Lundberg nog att "Ångtypen" skulle bli betydligt vanligare. CTL-systemet för fjärrstyrning, som också utvecklades av Hård (tillsammans med Signalbolaget) finns dock med i kompendiet. Och centralapparater kom under 1950-talet att tillverkas i stort antal och av en förändrad/förbättrad variant jämfört med Hårds.