Föregångare till gengasaggregaten, de s k suggasverken som användes ihop med stationära motorer då förra seklet var ungt, eldades ofta med stenkol.
Under och strax efter andra världskriget användes både antracit, brunkol och torv som gengasbränsle i Tyskland. Brunkols- och torvgasgeneratorerna var konstruktioner som påminde om de vedgasaggregat som användes i Sverige, problemen med tjärämnen som måste crackas fullständigt i härden är desamma vid sådana bränslen som vid ved.

En del om stadsgasverk under kriget finns att läsa på http://runeberg.org/tektid/1946/0816.html och följande sidor. Det är värt att notera att Stockholm tydligen hade så låg koloxidhalt som 5 % i stadsgasen före kriget, men under krigstiden blev man tvungen att leverera giftigare gas med upp till 15 % CO.