Några små Hugin och Munin inrapporterade under dagen att R E S T S Y R O R voro på den s. k. tapeten på Forumet. Några missförstånd tycktes enligt hrr rapportörer föreligga vadan ett klargörande av vissa omständigheter torde vara av nöden påkallat.

Vid nitrering av såväl toluen (för tillverkning av trinitrotoluen eller trotyl) som glycerin för tillverkning av nitroglycerin) används salpetersyra och oleum som kan sägas vara 120%-ig svavelsyra. Oleum deltar ej i processen utan kan betraktas som ett vattenabsorberande medel.

Oleum är sålunda hygroskopiskt och upptar begärligt det i processen uppkommande vattnet varvid oleumet övergår till vanlig handelskvalitet av svavelsyra, alltså med c:a 95%-ig styrka.

Denna syra har av hävd funnit användning som pH-justeringsmedel i Mathiesonreaktorer vid tillverkning av klordioxid i massaindustrin. (Råvarorna är svaveldioxid och natriumklorat.)

För transport av denna syra ägde Nitro ett antal tankvagnar, nämligen (åtminstone) NBJ 502002 (COF) och 502004 och -05 (VMF).

Dessa tre har ett rimligt förhållande volym/last, d v s en mot syrans densitet om 1,84 svarande lastförmåga vilket INTE kan sägas om den avbildade vagnen som därför förmodligen felaktigt blivit märkt för restsyra.

Någon restsyra från sprängämnestillverkning har mig veterligt aldrig kommit till användning i Domnarvet, allra minst som "kylmedel" vid valsning. Visserligen användes förr svavelsyra för betning av plåt men härvid rörde det sig om jungfrulig syra. Förmodligen rör det sig här om ett missförstånd där den vid avfosforiseringen av järnmalm uppkommande gokkan (som verkligen sattes in för att "spetsa" gödselmedelstillverkningen av slaggen från fosforhaltiga järnmalmer) tolkats som biprodukt från dynamittillverkningen.

Olle S