Den stora skillnadsen som ingen tycks våga mämna är om vi fortfarande anser museibanorna som referenspunkt är banunderhållet. De flesta museibanor har ingen chans att hålla banorna så froia från växtlighet som det gick att göra på banvaktstiden. Och med det rådande vädret är det väöxtligheten i banan som är den allvarligaste orsken till utveckling av brand.

SA

Vi sprutar ju numera med ganska klena preparat jämfört med vad man sprutade med förr och dessutom får man ju numera inte spruta vid vattentäkter, diken, trädgårdar mm där det förr inte fanns några restriktioner. Sedan var det mindre lättantändligt material i omgivningarna. Slänter slogs till hö och brändes av. På skogen betade kor och höll undan gräs och banvakterna höll efter de buskar som vågade sig upp.

/ D

Hötagningen gjorde även att det inte kunde bli det som kan kallas för buskar... eller träd.
Alltså mindre mängd brandfarligt material vilket bör ha gjort att banvakten inte behövde vara
snabb som stålmannen.