Man kan väl i huvudsak svara på detta med samma saker som jag brukar göra när det handlar om modern järnvägstrafik: Det fanns folk förr. Inte bara på tågen, utan även på stationerna och –på ånglokstiden i varje fall- längs linjerna. Banvakterna hade en stor roll i brandberedskapen, de patrullerade ju alltid sina sträckor, och vid ökad brandfara fick de göra det oftare. Då fanns det också tunnor med vatten och lövruskor i uppställda längs linjerna som denne –eller annan personal som fanns till hands när ”nåt upptäcktes”- kunde använda och s a s kväsa elden med innan den hade tagit sig och brett ut sig.

Hur var det egentligen med brandtunnorna? Fanns de före andra världskriget då ved- och torveldning användes i stor utsträckning?

M.v.h.
Ola