SJC 0:34 Ändrad signalbild för "Vänta 40", 1974-11-28 (Arkiv/forskning/litteratur)

av Ulf Pålsson, Friday, July 27, 2018, 12:05 (2094 dagar sedan) @ Calle Wickberg

Fråga till såna som vet: I Tdt-boken del A ( "linjeboken" ) anges före 1975 att "försignalen till X kan visa fast, gult sken" på väldigt många platser. Detta torde avse att sidotågvägslykta fanns på platsen. Stämmer detta?

Det enkla svaret är ja. Det något längre svaret:

Det var i 1941 års säo som man införde att vissa fristående ljusförsignaler (infartsförsignaler, som det hette då) skulle kunna visa signabild ’grön blink och gul’ (fast) i stället för ’vit blink’ när den följande huvudljussignalen (infartssignalen) visade ”kör” till sidotågväg med ’två gröna’ eller ’tre gröna’. Det gula fasta skenet visades från en separat lyktenhet, kallas sidotågvägslykta och placerad under försignalens ”ordinarie” bakgrundsskärm. Det vara bara på huvudlinjer med högre hastighet som försignaler med sidotågvägslykta användes. På andra linjer fortsatte man visa ’vit blink’ mot nästa infartssignal i ’två gröna’ eller ’tre gröna’. (Det senare var acceptabelt eftersom det angavs i tjänstetidtabellen vilket spår som planenligt skulle användas på stationen och vilken signalbild som skulle visas i infartssignalen; ändring fick föraren order om, eller så ställdes infartssignalen inte till "kör" förrän föraren hade gett ljudsignal ”beredd” (tre korta) vilket i sig innebar att hastigheten skulle hållas under 30 km/h.)

I huvudljussignal tillkom signalbilden ’en grön, grön blink och gul fast’ på 1950-talet, i samband med utbyggnad av likvärdig dubbelriktad signalering på dubbelspårig sträcka. Då behövdes signalbilden i infartssignalen för att försignalera ’två gröna’ i en följande utfartssignal (nu: mellansignal). Den nya tillämpningen innebar att det gula skenet visades från en alldeles normal ljusöppning längst ner på huvudljussignalen; det var alltså inte en separat lykta. Ändå används förmodligen uttrycket sidotågvägslykta, men även det inofficiella uttrycket sidotågvägssken förekom.

I säo-1959 slopades termen 'sidotågvägslykta'. Företeelsen kallades nu lykta med gult sken, både i fristående försignal och i huvudljussignal. Det ledde dock inte till att uttrycket 'sidotågvägslykta' försvann från den allmänna jargongen.

Under årens lopp fick allt fler banor försignalering som innehöll lykta med gult sken. Bland annat hade alla fjärrblockeringssträckor sådana, och även andra stationer med s.k. fritt spårval. När det var dags för 1973 års säo hade man bestämt sig för att slopa möjligheten att visa ’vit blink’ som försignalering av ’två gröna’ och ’tre gröna’. Innan de då förhållandevis få försignalerna som återstod att konvertera hade hunnit kompletteras med lykta med gult sken, visades under en övergångsperiod ”vänta stopp” (’grön blink’) mot ’två gröna’ och ’tre gröna’.
Uttrycket "Försignalen till X kan visa fast gult sken" i linjebeskrivningen i tdtboken del A, det försvann med säo-ändringen 1973. Under perioden från, säg, 1959 hade det rimligen varit bättre med formuleringen "Försignalen till X visar vit blink som försignalering för 'kör varsamt'", kan jag tycka.

Någon gång under 1973 eller 1974 inträffade en urspåring med hög hastighet i växelkurva i utfartsänden av en station, där man misstänkte att föraren på något sätt hade missförstått signalbilden ’en grön, grön blink och gul’ i infartssignalen. Man bestämde sig mycket raskt för att slopa det gula skenet (”sidotågvägslyktan”) och ändra försignalbilden ”vänta 40” till den nuvarande ’två gröna blinkar’. Utbytet gick, som vi ser i cirkuläret, väldigt snabbt, men i början användes, i fristående försignaler, ljusöppningen med egen bakgrundsskärm (den f.d. ”sidotågvägslyktan”) för att visa det nedre gröna blinkande skenet. Utbytet till dagens fristående försignaler som är ”treskenare” genomfördes sedan raskt under ett par år.

I sammanhanget kan nämnas att tjänstetidtabellens uppgift om spår och signalbild slopades helt 1979. Sedan dess gäller "fritt spårval" på alla stationer.

Utvecklingen från 1950-talet till 1979 har berättats för mig av den person som på cirkuläret anges med telefonnummer 3974, nämligen Walter Sköldhammar, som jag som ung tjänsteman på Trafiksäkerhetsenheten på SJ:s huvudkontor hade som kollega och mentor under början av 1980-talet.

Slutligen vill jag tillägga att utvecklingen på Roslagsbanan gick lite långsammare. Där infördes 'två gröna blinkar' först runt 1980, för att sedan 1981 tas in i RB-säo.
/up


Hela tråden: