Elektroloks "framände" var den ände där transformatorn var placerad. Om transformatorn var i lokmitt var det den ände där huvudbrytaren var placerad. "Slickepinnarna" satt i den änden, som alltid var vänd mot norr.
Berra

Menar du att man alltid vände loken med framänden mot norr!?
Så loken i tåg från Stockholm till Göteborg alltid gick med B-ände först?
BJ

Det lär ha funnits sådana lokala regler på vissa bangårdar, man kan t ex ha velat ha alla växellok vända så att "framåt" vara att trycka vagnar mot växlingsvallen och "bakåt" vara att dra vagnarna från vallen. Eller i ett färjeläge kan det vara ännu mer kritiskt att det inte blir missförstånd om "framåt" betyder tryck ut mot färjan eller dra in mot land.

Däremot har jag inte hört talas om något sådant när det gäller linjelok och det låter lite väl opraktiskt: skulle tåg som Örebro - Stockholm via Västerås lägga in ett extra uppehåll i Frövi för att åka upp till vändskivan och snurra loket ett halvt varv? Och likadant på vägen tillbaka?

Möjligen förekom under första tiden efter elektrifieringen av Malmbanan för O-loken hade flagghållare (första tiden hade man blå/gula vimplar i stället för "slickepinnar" ) på båda lokhalvorna. Möjligen flyttade man flaggorna från lokhalva till lokhalva i Kiruna resp Riksgränsen.