Elektroloks "framände" var den ände där transformatorn var placerad. Om transformatorn var i lokmitt var det den ände där huvudbrytaren var placerad. "Slickepinnarna" satt i den änden, som alltid var vänd mot norr.
Berra

Menar du att man alltid vände loken med framänden mot norr!?
Så loken i tåg från Stockholm till Göteborg alltid gick med B-ände först?
BJ

Det lär ha funnits sådana lokala regler på vissa bangårdar, man kan t ex ha velat ha alla växellok vända så att "framåt" vara att trycka vagnar mot växlingsvallen och "bakåt" vara att dra vagnarna från vallen. Eller i ett färjeläge kan det vara ännu mer kritiskt att det inte blir missförstånd om "framåt" betyder tryck ut mot färjan eller dra in mot land.

Däremot har jag inte hört talas om något sådant när det gäller linjelok och det låter lite väl opraktiskt: skulle tåg som Örebro - Stockholm via Västerås lägga in ett extra uppehåll i Frövi för att åka upp till vändskivan och snurra loket ett halvt varv? Och likadant på vägen tillbaka?

Möjligen förekom under första tiden efter elektrifieringen av Malmbanan för O-loken hade flagghållare (första tiden hade man blå/gula vimplar i stället för "slickepinnar") på båda lokhalvorna. Möjligen flyttade man flaggorna från lokhalva till lokhalva i Kiruna resp Riksgränsen.

Det är riktigt att på malmbanan hade man vimplar som flyttades över när förarpersonalen bytte hytt. När sedan framändeskärmarna ersatte vimplarna så skulle dessa alltid gå mot norr så som Berra riktigt säger. Om det bara gällde malmbanan skall jag låta vara osagt. Tror att detta upphörde på 60-talet.

När jag började min bana och på riktigt började köra 1970 var det aldrig tal om att vända lok så att skärmarna kom mot norr, men jag kommer ihåg en av de äldre som på senare år haft innretjänst kom en dag ut och hojtade om att loket var felvänt för skärmarna var mot söder.

Vad beträffar dubbelloken så var det alltid den individ med lägsta nummer som blev framände.
Således sattes skärmarna upp på denna.
Ibland kunde det hända att man slirade på detta när man kopplade ihop olika individer vid haverier o.d. Då kunde två framändar, eller två b-änder kopplas ihop och då fick ju den ena B-ändan framändeskärmar. När dom sedan kopplades samman med ordinarie individ var det inte alltid att framändeskärmarna flyttades från det lok som gått som framända även om det var det högre numret på ursprungsindividen. Om det berodde på glömska eller slarv vet jag inte, men det brukad ordnas till det rätta på sikt.

B.Bodin