Vikbolandsbanan, eller egentligen Norrköping-Söderköping-Vikbolandets Järnväg som bolaget hette, startar sin trafik 1893 på sträckan Norrköping-Söderköping. Under de kommande två åren öppnas även linjen till Arkösund i etapper.

1906 förlängs den södra bandelen från Söderköping till Valdemarsvik. Redan under 1910-talet försöker man förbilliga persontrafiken på de mer trafiksvaga avsnitten genom att investera i DEVA-motorvagnar.

Liksom många andra banor hade VB en nummerserie där vagnar med slutsiffra 0 och 5 var bromsvagnar. Vid senare kompletteringsbeställningar är man inte lika noga att följa detta utan man fyller på där det finns plats. Efter några år blir det därför ganska rörigt i nummerserierna...

Personvagnarna
Inför trafikstarten 1893 beställs inte mindre än 15 personvagnar av Ljunggrens mekaniska verkstad i Kristianstad. Alla vagnar med andraklassinredning har lanternintak. Fördelningen är:

2 rena andraklassvagnar
2 kombinerade andra- och tredjeklassvagnar
2 kombinerade andra- och tredjeklass boggivagnar
2 kombinerade post- och tredjeklassvagnar
7 rena tredjeklassvagnar

Leveransbilder från Ljunggrens är mycket ovanliga, då deras arkiv tyvärr gått förlorat. Desto roligare är det därför att det faktiskt finns leveransbilder på tre av vagnstyperna till VB bevarade!

Ett tidigt foto från Arkösund, lokstallet ser fortfarande inte helt färdigt ut. Längst till vänster en av BCo 5 eller 10, därefter en C, en CD, ytterligare en C och närmast loket en F-vagn.

Efter några år kompletterar man med ytterligare två boggivagnar. Den här gången har man valt Atlas i Stockholm som leverantör. Till skillnad från många andra banor har boggivagnarna hos VB toaletterna placerade mitt i vagnarna, vilket ger en lite udda fönsterindelning.

Någon av Atlas-vagnarna i Norrköping troligen på 20-talet. Vagnen har här fått tryckluftbroms.

Inför att banan till Valdemarsvik byggs beställs ytterligare en stor serie vagnar från både Ljunggrens och Fole. Den här gången rör det sig om 6 boggivagnar och 2 tvåaxliga vagnar med länkaxlar.

Vagnarna får nummer i 300-serien och speciella skyltar med två hammare och texten Hammarkind monteras på långbalkarna. Dessa skyltar skulle visa att fordonet tillhörde den så kallade ”Hammarkindsbanan”, alltså sträckan Söderköping-Valdemarsvik. Redan 1909 slås de två bolagen ihop, och i samband med detta sorterar man om bland vagnarna och personvagnarna delas upp efter typ istället för om vagnen är bromsad eller inte. Helt logisk blir kanske inte märkningen trots det, till exempel används aldrig nummer 21-28, men däremot 29-31.

1914 levereras två teakklädda boggivagnar från ASJ i Linköping. De är av ASJs standardtyp och liknande vagnar levereras samtidigt till bland annat VSBJ, GJ och NÖJ.

1916 köps två något enklare tvåaxliga tredjeklassvagnar in. Även de är av en ASJ standardtyp, men vagnarna är något längre än vanligt. Utvändigt är de klädda med betsad furupanel och inredningen är sparsmakad med randiga träbänkar. De är troligen avsedda som släp till den DEVA-motorvagn som hyrs in fr.o.m. samma år.

Sista leverans av vagnar till VB över huvud taget sker 1920 då VB liksom NÖJ och MÖJ mfl utnyttjar den svaga tyska valutan och köper två personvagnar med nitad stålkorg från Görlitz.

VBs sista DEVA-motorvagn orkade med sina 120 hästkrafter dra litet längre tåg. Närmast motorvagnen en av de båda Görlitz-vagnarna, därefter en Folevagn, en Atlas-vagn och sist två Ljunggrensvagnar.

Ombyggnader
Trots att majoriteten av VBs vagnspark utgjordes av vagnar från invigningsåret gjordes få större ombyggnader.

1908 inreds två tredjedelar av B 1 till postkupé och vagnen får följaktligen littera BD. Samma vagn byggs 1926 om till DF genom att den lilla andraklasskupén som återstår blir resgodsutrymme. Postverket vill några år senare ha ett större postutrymme, och vagnen blir ren postvagn.

Efter att rälsbussarna gjort sitt intåg på 40-talet slopas andra klass i samtliga vagnar, men det är osäkert om det gjordes någon förändring invändigt i vagnarna.

På denna bild tagen någon gång under kriget syns större delen av VBs personvagnspark. Troligen står vagnarna i reserv och trafiken sköts av rälsbussarna.