Reservpersonvagnar
MÖJ hade två väldigt udda treaxliga godsfinkor byggda på egen verkstad år 1907, GC 1076-1077, vilka används som ”reservpersonvagnar”. De blir vid förstatligandet ombyggda till rena godsfinkor. Bild på en av vagnarna finns i TÅG 5/96.

Sommarvagnar
MÖJ hade åtminstone fem sommarvagnar. I VoV-rapporteringen framgår att N 1055-1059 sommartid förses med lösa reden byggda 1897. En av vagnarna skymtar på bilden från Fornåsa högst upp i förra inlägget. Troligen upphör sommarvagnstrafiken under sent 10-tal eller under tidigt 20-tal som på många andra banor.

Resgodsvagnar
Liksom personvagnarna tar MÖJ även över resgodsvagnar vid sammanslagningen med FWÖJ och vid köpet av VSBJ.

Vi börjar dock med de ursprungliga vagnarna från 1897: Fyra finkor levereras detta år från Kockums i Malmö, där de två sista förses med ångpanna för uppvärmning av tågen vintertid. Vi väljer att säga vintertid, för redan fr.o.m 1899 anges att ”1022 o 1023 användas, sedan ångpannan utflyttats, under sommaren som kylvagnar”. Vagnarna har för detta ändamål isolerade dubbla väggar.

År 1903 låter man på den egna verkstaden bygga om två betvagnar till täckta godsfinkor. Dessa båda vagnar byggs därefter år 1908 om ytterligare en gång, nu till resgodsvagnarna F 1074-1075.

I samband med sammanslagningen med FWÖJ 1919 tillkommer ytterligare fem resgodsfinkor. Den sista vagnen är en av VSBJs moderna ASJ-finkor som FWÖJ bytt till sig 1918. Den får nummer i MÖJs egen nummerserie, medan övriga vagnar får behålla sina nummer.

F 1019 i Linköping, troligen i slutet av 1920-talet. Loket är MÖJ Dx 2 och personvagnen någon av C 1016-1018.

År 1934 när MÖJ tar över VSBJ återförenas de båda ASJ-vagnarna. MÖJ blir då även ägare till den andra Ljunggrensfinkan från 1888, vilken man snabbt förpassar till sopvagn på Norrköping Östra. Vagnen har Kjell Friberg skrivit om här.

Eftersom MÖJs huvudlinje Linköping-Vadstena och sidobanorna Klockrike-Borensberg samt Fornåsa-Motala är elektrifierade uppstår ett behov av ett elrevisionsfordon. År 1938 bygger man därför om F 1022 till självgående montagevagn litt Qx, men den blir ganska snart ersatt av den år 1944 inköpta motorvagnen MÖJ X 5 (fd VGJ X 101). Redan 1945 monteras därför drivningen bort från 1022 och finkan övergår till att vara följevagn till ”Gullhönan”, som motorvagnen kallas. Den blir senare av med sina hjul och ställs upp som förråd i Västervik.

Fd MÖJ F 1022 som förråd vid motorvagnsverkstaden i Västervik på 1970-talet. Foto: Stefan Olsson.

Under 1940-talet bygger man om ett flertal av de äldre F-vagnarna till rena G-finkor, och som ersättning för dessa låter man istället år 1941 respektive 1946 bygga om de båda stora G-vagnarna 1205-1206 till resgodsvagnar.

Leveransfoto på G 1205 från ASJ 1914. Ombyggnaden till F-vagnar omfattade bland annat montage av kamin i konduktörskupén.