Det gick kanske inte att köra direkt in i hallen. På [link=http://sparvagsmuseet.sl.se/Visa?id=108680]den här bilden[/link] skymtar en övergångsväxel, men den är medväxel. Det var kanske enklare att köra till Skarpnäck och vända än att byta spår genom den.

Om vi bortser från linje 19, som gick med ”tvåriktningståg” 1949-51, så var ju merparten av tågen i Enskedehallen ”enriktningståg” som lik förbaskat måste vändas för att komma rätt i vagnhallen. Så i avsaknad av triangelspår eller slinga vid själva hallen behövde man ändå behålla åttans vändslinga ett tag.