Det gick kanske inte att köra direkt in i hallen. På [link=http://sparvagsmuseet.sl.se/Visa?id=108680]den här bilden[/link] skymtar en övergångsväxel, men den är medväxel. Det var kanske enklare att köra till Skarpnäck och vända än att byta spår genom den.

Om vi bortser från linje 19, som gick med ”tvåriktningståg” 1949-51, så var ju merparten av tågen i Enskedehallen ”enriktningståg” som lik förbaskat måste vändas för att komma rätt i vagnhallen. Så i avsaknad av triangelspår eller slinga vid själva hallen behövde man ändå behålla åttans vändslinga ett tag.

Ända sedan slingan Åkervägen–Brunnsvägen–De Gamlas Väg slopades torde ingående tåg på 8 och 19 behövt vända i Skarpnäck. För linje 8 var det nog inget egentligt problem men för linje 19 bör det varit en onödig omväg. Men man borde väl backat ut några tåg för att köra dem till Skarpnäck som utgående tåg? Inte skickade man ut alla tåg mot Slussen från Hallen och lämnade sträckan från Skaprnäck utan trafik tills dess att första tåg från Slussen kommit dit?
Dessutom huserade man turer på linje 6 (A11-motorvagnar) under någon period, ev någon mer linje. Men man kan ju kört in i hallen och rangerat om sedan.
Efter 1/10-1950 blev det nog värre då det placerades enriktningsvagnar (Mustanger) för linje 10 samt från 1951-52 även 1, 4 & nya 8 samt möjligen kvällstrafik på linje 6 som kördes med Mustanger en tid under Enskedehallens tid. Även de båda A28 var placerade där åtminstone när de gick på linje 700 (var de i Råsunda under tiden på linje 5?). Men då hade man nog ordnat triangelväxel eller slinga för att slippa köra till Skarpnäck. Och dessa lär ha tagit upp passagerare på dessa körningar. Man kan förstå att det var angeläget att lösa hallfrågan för Mustangerna med in/ut-körningar från Råsunda och Enskede.
Brommahallen (linje 2 1948-1952) samt Brännkyrka ligger ju närmare.

Finns det bilder på A25-A28 i slingan i Skarpnäck?