När det gäller Sth för lok så är det ofta maskintekniken och utväxlingen som avgör vilken Sth loken har. Loken är ofta byggda för att klara högre hastigheter än de är växlade för.

När det gäller vagnar med stålkorg så är det som regel boggiekonstruktion och bromsar som avgör Sth. I Sverige märktes vagnarna med det som var högsta tillåtna hastighet på på svenska järnvägarna även om vagnarna skulle kunna ha högre Sth. Alla 60-talsvagnarna som inte var godkända för internationell trafik märktes om från Sth 130 till Sth 160 i samband med att maxhastigheten på järnväg höjdes från 130 till 160. Många 40-talsvagnar märktes också om, men där vet jag inte om något var tvungen att göras åt bromsar eller annat. Många 40-talsvagnar byggdes ju om rejält på 70-talet och då kanske det i den ombyggnaden också gjordes de åtgärder som kräves för att höja Sth till 160.

Jag har undrat lite över 30-talsvagnar och många 40-talsvagnar som inte märktes om till Sth 160. En del av de vagnarna kanske hade teknik som skulle kunna ha Sth 140 eller Sth 150 men det kanske ansågs onödigt för att vagnarna snart skulle skrotas.

I tillägg så påverkade ibland också banans högsta hastighet när Sth bestämdes. Det klassiska exemplet är SJ F och BJ H3s där det första hade högsta hastighet 90km/h bland annat för att det inte fanns någon (SJ) bana där lokförarna fick kör fortare. BJ hade däremot sträckor som var godkända för 100km/h och det blev också max hastighet för H3s.

/Olof