Grindar vid övergångar, som förr svängdes över spåret när överfarten var fri, var naturligtvis till för att förhindra att lösspringande kreatur skulle förirra sig in på banan.Sådana var det ju vanligt förr att man föste iväg emellan ladugård och bete. För större djur som hästar och kor räckte givetvis väl med en bom,men för mindre djur som får och getter måste man ha täckande grindar.:-) Sune

Riktigt så enkelt är det nog inte. Om man tittar på bilder och ritningar på äldre järnvägar (1835 och framåt) så ser man nästan bara grindar med spjälor. Oavsett om den skyddade övergången knappast trafikerats av så mycket djur utan var reserverad för fint folk i deras vagnar.

Den höjbara bommen har fördelen att den tar mindre plats och är lättare att mekanisera men en svängbar grind eller bom är enklare att bygga så länge som spännvidden inte är längre än 1800-talets vägbredd.

Den svängbara grinden/bommen har samtidigt fördelen av att den dubblerar som signal till tåget, ofta med ett stoppmärke monterat på grinden/bommen. En vippande bom kräver någon form av separat signalering till tåget för att visa om vägen är fri eller ej.

/Olof